Särestads gravfält – sabbatsförbrytelser

Runt Särestad finns gravfält från brons- och järnåldern. I de frodiga hagarna hittar man en nordlig del med resta stenar och en sydlig med fem stora stensättningar. På andra sidan vägen ligger en stor gravhög från bronsåldern som är sex meter hög och 35 meter i diameter. Enligt folksagan om Hagbard och Signe så gravsattes Hagbard här efter att ha dinglat i Hagbards galge som ligger två kilometer längre söderut. När man besöker platsen i gryning och skymning infinner sig en trolsk stämning.

Vi lämnar förhistorisk tid och beger oss till 1695. Det var slåttertid och bönderna i Särestad arbetade för fullt med att bärga grässkörden. Efter avslutad skörd var det brukligt att slåtterfolket bjöds på en fest. Denna tillställning kallades slåttergänge eller slåtteröl.
Vid detta tillfälle var det änkan Elin Svensdotter i Särestad som stod för kalaset. Nu ville det sig inte bättre än att Bengt Andersson i Särestad trasslade till det för sig. Dessvärre blev det några glas för mycket, vilket gjorde att han inte orkade ta sig till söndagens gudstjänst.

Bengt ställdes inför rätta eftersom han uteblev från kyrkan. Att ljuga sig ur situationen var inte det lättaste, men Bengt gjorde ett tappert försök. Han hävdade att det inte var spriten som fick honom att bli hemma, utan att han hade ”fått ont i kroppen”. Nödlögnen var dömd att misslyckas. Självaste länsmannen hade nämligen bankat på hos Bengt efter gudstjänsten. Då hade Bengt precis tagit sig upp ur sängen, och yrvaket förklarat för lagens man att han ”hade druckit lite om natten”.
Bengt dömdes till att sitta i stocken utanför kyrkan två söndagar i rad, och för sitt trotsiga uppförande på tinget blev det en penningbot!

Text: Andreas och Anna Karlsson