Krisens faser

Chockfasen
Chockfasen varar från ett kort ögonblick till några dygn. Under denna tid håller personen verkligheten ifrån sig och kan ännu inte ta in det som hänt och bearbeta det. Kan efteråt ha svårt att minnas vad som sagts eller skett. Utåt sett reagerar vi alla olika på chockupplevelser.
Det väsentliga är inte hur svårt eller lindrigt chocken ter sig för andra, utan hur den upplevs och bedöms av den som drabbats. En chockad person kan utåt sett uppträda behärskat och sansat, samtidigt som man inom sig upplever ett kaos. Vanliga reaktioner kan vara apati och initiativlöshet, man kan få ändrad tidsuppfattning, förstår inte vad som hänt och upplever en overklighetskänsla. Men även överaktivit, förtvivlan och gråt är vanliga reaktioner. Det kan förekomma fysiska symptom såsom att darra, kräkas, frysa och svettas.

Bemötande: Det du kan göra för att hjälpa i denna fas är främst och viktigast att vara hos den chockade. Lyssna, ge trygghet, lugn och ett allmänt omhändertagande med värme, vila, dryck och eventuellt något att äta. Lämna aldrig en person som är i chockfasen ensam.

Reaktionsfasen
Den andra fasen, reaktionsfasen, kommer när chocken släpper och då personen känner sig trygg. Denna fas kan vara från några veckor upp till flera månader. Nu får man tillgång till sina känslor, de olika försvaren släpper och smärtan kommer fram. Personen försöker finna någon mening i den kaotiska situationen. Frågan "Varför?" upprepas gång på gång, liksom hur orättvist det är att "Detta skulle drabba just mig."

Vårt psyke är utrustat med inbyggda försvarsmekanismer som skyddar oss från att behöva möta allt det svåra på en gång. Detta försvar gör det möjligt för oss att stegvis våga se verkligheten som den är. Försvaret i reaktionsfasen kan ta sig uttryck i regression ( en önskan att bli omhändertagen), förnekelse och att tankar och känslor som är förknippade med en viss händelse trängs undan.

Vad som kännetecknar en person i reaktionsfasen kan vara sömnstörningar, aptitlöshet, kroppsliga reaktioner och/eller olika uttryck för ångest och nedstämdhet. Men det kan också vara reaktioner med utagerande beteende, lynnighet i humöret, att lägga skulden på andra, självförakt och skuldkännslor. Undan för undan börjar en bearbetning ske och man fungerar lite bättre. Personen kan ha uppfattningen att inte ha speciellt stort behov av hjälp och har begränsad tilltro till den hjälp som erbjuds.

Bemötande: Under den här fasen är det betydelsefullt att omgivningen orkar med alla negativa känslouttryck. Som chef och arbetskamrat är det viktigt att våga och att orka vara med personen, finnas som ett stöd, lyssna och acceptera att personen ältar händelsen om och om igen. (Detta gäller givetvis anhöriga och vänner också).
Det är viktigt att lyssna aktivt och tålmodigt och ta emot de känslor som kommer när chocken släpper. Om det vardagliga stödet inte räcker till kan man försöka få personen ifråga att vända sig till någon "specialistinstans" så som hälsovården, Svenska kyrkan eller annat trossamfund.

Det är angeläget att bearbeta skuldkännslor och bryta isolering. Var observant på om någon börjar dra sig undan och isolera sig.

Bearbetningsfasen
I och med bearbetningsfasen har det akuta skedet lämnats. Denna fas varar alltifrån några månader till flera år. Under bearbetningsfasen reagerar man mindre och börjar istället bearbeta det inträffade och kan så småningom acceptera det som hänt och gå vidare med livet.
Personen har i denna fas större behov av samtal och bearbetning.

Bemötande: Det är betydelsefullt att den som drabbats har någon att tala med under den här tiden, någon som förstår och som tar det som man säger på allvar. Det är viktigt att tala om sin situation. Det är närmast en förutsättning för att komma vidare i livet. professionell hjälp och kristerapi kan behövas.
Det är viktigt att få möjlighet att bearbeta minnen, sinnesintryck och fantasier och därigenom sätta ord på sina tankar och känslor.
Det värsta man kan göra är att isolera sig. Det är svårt att se förändringar och möjligheter om man inte pratar med andra.

Nyorienteringsfasen
I nyorienteringsfasen har personen förlikats med det som hänt och kan acceptera sin situation. Fasen har ingen avslutning utan leder fram till nya ställningstaganden i olika aspekter av livet. Personen lever vidare med det som har hänt och hindras inte i sin fortsatta utveckling.

(källa; Cullberg, Johan (2003) Kris och utveckling, Natur och Kultur