I Near West Side bor det nämligen mest invandrare, de flesta européer från Tyskland, Italien, Polen, Tjeckien men också fransktalande kanadensare. Jane och Ellen hade inte bara tänkt besöka huset som senare kom att kallas Hull house, dom hade tänkt flytta in där för att bli grannar med invandrarna i kvarteren runt omkring. Janes tanke var att som ogift välutbildad och ekonomiskt oberoende bli dom fattigas välgörare. Hon hade två mål med verksamheten, dels att minska klyftorna mellan rika och fattiga och dels att hjälpa invandrarna att bevara och utveckla sin egen kultur i sitt nya hemland. Utvecklingen av Hull house verksamhet gick med rasande fart. Ute på gården fick fruktträden ge plats för ytterligare byggnader för Jane byggde restaurang, simhall, museum, musikskola, gymnastikhall, föreläsningssalar, teater, förskola och konstgalleri. Hon utarbetade tre huvudområden i vilka hon delade upp sin verksamhet, direkt social service- hjälp till självhjälp, utbildnings- och fritidsaktiviteter samt sociala reformer. Hennes verksamhet kallades också för settlementrörelsen. För att minska det sociala avståndet mellan hjälpbehövande och hjälpare bosatte sig helt enkelt hjälparna i de utsattas område. De skulle i sin tur inte uppfattas som "klienter" utan som grannar istället. Tanken var således att hjälparna skulle lära känna de boende, det vill säga grannarna, i området där de skulle arbeta och verka. Härav kommer namnet grannskapsarbetare.
Text: Sapna Lindström
Referens: Swedner G & Swedner H. (1995). Pionjärer i socialt arbete:om Jane Addams och hemgården Hull House.