Hem
Om Axtorna slagfält
Det historiska slaget
Kontakt
Hem
Livet i fält var allt annat än bekvämt. All mat fick lagas över öppen eld och oftast hade man ingenting mellan sig själv och vädrets makter förutom en tunn tältduk eller ett kojtak. Vardagen bestod till största delen av milslånga marscher eller ändlösa belägringar. Hunger, väta, sjukdomar och kyla var arméns ständiga följeslagare. Men när man intagit en stad eller besegrat en fiendearmé tog man igen månaders grå umbäranden med uppsluppet festande och drickande. Med döden ständigt flåsande i nacken såg man till att njuta av de få stunderna av överflöd.

Hur mycket plats man hade att disponera i trossen berodde på ens militära grad. Varje ryttmästare eller hövitsman hade sin egen vagn, fänrikarna och löjtnanterna mindre kärror, den enskilde knekten på sin höjd en klövjehäst. Landsknektarna bar ofta alla värdeföremål på sig. Bland värdeföremålen fanns kläder tagna av fallna fiender, varför en genomsnittlig landsknekt uppvisade åtskilliga lager kläder i varierande storlekar och färger.

Många sjukdomar hemsökte lägren och de marscherande arméerna. I regel räknade man att sjukdomar började bryta ut om armén låg kvar på samma plats mer än två veckor. Orsaken var den undermåliga hygienen och bristen på rent vatten. Sjukdomar spreds dessutom snabbt då man levde nära varandra. Mot vanliga sjukdomar som pest, tyfus och difteri hade man inga botemedel, man fick helt enkelt vänta och hoppas på det bästa. De dagliga påfrestningarna satte immunförsvaret på svåra prov. Dessutom rörde sig härarna hela tiden till nya områden där de både utsatte lokalbefolkningen och sig själva för nya smittorisker.

Landsknektarna i den danska armén var yrkessoldater utan någon annan fast punkt i tillvaron är sitt regemente. I trossen hade landsknektarna en hustru som lagade deras mat och tog hand om dem när de blev sårade. Inte sällan fanns det också stora skaror prostituerade i härarnas följe, inte minst änkor efter soldater hade svårt att skaffa sig inkomst på annat sätt. De prostituerade var ibland organiserade av fältöversten, betalda av honom och ställda under hans beskydd. Ofta fanns det i landsknektsregementena en speciell Huren-weibel, en officer med ansvar för de prostituerade.

I fält fick landsknektarna köpa sin mat och annat de behövde i speciella "lägerbutiker". Maten bestod oftast av fläsk, bröd och smör. Mjölet maldes av fruarna i små handkvarnar. Till detta drack man stora kvantiteter öl vilket räknades som ett livsmedel bland andra. Fläsket var dessutom ofta hårt saltat för att hålla länge, varför mycket dryck var nödvändigt. Man räknade med att varje person dagligen behövde ungefär 1 kg bröd och 0.5 kg fläsk, förutom smör, späck eller olja. Om det fanns någon mat vill säga. Hären var hela tiden beroende på införsel utifrån i form av köp eller plundring, och hungern stod hela tiden för dörren.

Livet i fält