Sista veckan gick för min egen del mest åt att sköta kontakter med media och annat, men lite detekterande blev det även för mig.

Något som bådar gott är att de nu genomförda undersökningarna tydligt visar att vem som helst inte kan köpa en detektor på Hobbex och ge sig ut på ett slagfält i hopp om att hitta någonting. Det krävs betydligt mer än så: lång erfarenhet av detektering, arkeologisk skolning, förmåga att läsa av landskapet och inte minst struktur och organisation. (För att inte tala om dokumentation och fyndhantering.)

Fynden vid Larsgård visade sig bli fåtaliga, och återigen huvudsakligen ryttar-relaterade. men särskilt mycket rytteri har här inte varit så det blev inte många fynd.
Det tycks som om infanteristerna har skjutit väldigt lite. Eldvapen var ännu inte huvudsaken i fotfolksstriden så helt förvånade var vi inte. Hakeskyttarna användes mest som en slags uppmjukning innan den egentliga striden satte igång.
De vapen man använde hade dessutom luntlås och svamplås, vilka är fuktkänsliga, och under slaget regnade det periodvis. Detta kan ha inverkat på infanteriets förmåga att avge eld. Antagligen har de slagits huvudsakligen med blanka vapen, vilka inte lämnar lika mycket spår efter sig.
Ryttarna hade hjullåspistoler som inte var så fuktkänsliga.
Ravinen nere vid Myrån såg väldigt lovande ut - bra bevarandemiljö - men alas, tiden rann ifrån oss. Vi hoppas vi kan återkomma hit nästa år.

Veckan avslutades med presskonferens och tårta. Vi konstaterade att projektet hade varit lyckat över alla förväntningar. Det har gått otroligt bra. Men med tanke på att vi bara hunnit med omkring 5% av ytan finns det got om utrymme för framtida undersökningar. Förhoppningsvis ska detta var inledningen på en längre undersökning av slagfältet i Axtorna. Än har jorden många ledtrådar att ge ifrån sig.