








Hur ska det här sluta?
Tänkte jag på vägen tillbaka till basen efter första dagens undersökningar. Fynden var många: spikar, delar från jordbruksredskap, gamla kaviartuber, kapsyler, verktyg....men absolut ingenting från 1500-talet. Och då befann vi oss ändå på sluttningen till Byaberget, ett jättelikt kulfång för svenska arméns artilleri.
Området har använts som soptipp under många, många år. Marken var därför full av metallskräp som störde metalldetektorerna, och som framförallt störde metalldetekterarna. Trots detta borde vi ha hittat någonting.
Frågan hängde i luften: var det verkligen här det hände?
Inför dag 2 bestämde vi oss därför att söka oss till någon annan plats på slagfältet. Fotfolket använde förhållandevis lite skjutvapen. Deras strider lämnar därför få spår. Med rytteriet var det annorlunda. Varje ryttare var utrustad med (minst) två hjullåspistoler, och fanorna (ryttarenheterna) använde sig av karakoll, alltså ledvis avfyrning. Med utgångspunkt i detta slöt vi oss till att sannolikheten för fynd borde ha varit störst där rytteriet har drabbat samman. Det gjorde vi rätt i.
Första fyndet var en kula från en ryttarpistol med gjuttappen kvar. Vid gjutninen av kulan blev det en liten tapp som ofta knipsades av. Man kunde också behålla den och snöra fast en liten papperskartusch med krut i. Detta underlättade omladdningen, och användes därför ofta av rytteriet som ju skulle ladda om sittande till häst.
Under andra och tredje dagen hittade vi sedan ytterligare 12 kulor, allihop från ryttarpistoler, dock av varierande kaliber (ryttarna hade individuella vapen, några standardiserade kalibrar fanns inte).
Spännande var att hitta kulor som var tillplattade, och alltså hade träffat någonting hårt innan de föll till marken. De oskadda kulorna har intre träffat någonting utan missat sina mål och gått ner i backen. Utifrån detta kunde vi räkna ut varifrån kulorna hade avlossats (från området kring vägen). Med detta ansåg vi att platsen för ryttarstriden var tillräckligt belagd och vi tog oss återigen an fotfolksstriden.
Redan efter första dagens undersökningar var vi på det klara med att fotfolkets strid inte lämnat några större spår efter sig. De sista två dagarna i vecka 1 ägnades därför åt att söka extensivt runt Byaberget på jakt efter något som kunde relateras till fotfolksstrid. (Att söka extensivt innebär att söka med metalldetektorerna i linjer med ca 4 meters lucka, söker man intensivt söker man av ett område till 100 procent. Det är dock mycket tidsödande.)
Efter ytterligare fynd av kulor från ryttarpistolerna gjorde så Jesper det avgörande fyndet - en kula från en dubbelhake. Dubbelhaken var en slags mycket lång och grovkalibrig musköt med en kaliber på omkring 25 mm. Detta vapen användes endast av fotfolk.